Torpet

Torpet Udden 1956 – 1960

 

RoddturTorpet Udden blev en plats som kom att engagera vår familj mycket. Det gällde alla i familjen. Länge hade mamma och pappa sökt efter något landställe att köpa eller hyra. En pådrivande faktor var nog sommaren 1955 på Värmdö.

Vi var bl.a. runt och tittade i Dalarna bl.a. i byn Enviken en bit ifrån Falun. Men där var det krångligt att köpa mark. Vi hyrde bl.a. en stuga minns inte var som användes för att åka runt till olika orter för att försöka hitta mark eller något hus.

Så småningom blev det i alla fall Torper Udden. Mycket pga. att mamma och pappa hade bekanta som hyrt ett liknande torp en bit ifrån. Vidare var ju resorna avsevärt kortare än till Dalarna.

För mig själv så var det en tid i livet mellan 12 – 16 år och Udden blev en spännande plats där det fanns bad, fiske, båt mm. Dessutom kom jag för första gången i kontakt med landet dvs. bondens liv som hade kor och skördade säd utanför på ängar och åkrar.

Höskörd 1
Arbete med höskörden. Efter en hel dags arbete kunde man få en krona i ersättning. Pappa blev upprörd över den låga ersättningen.

Många andra saker lärde man sig där exempelvis fälla träd, hugga ved mm.

För pappa och mamma blev det också en bra period där man engagerade sig i renoveringsarbete, trädgård, bygga båtbrygga och ständiga reparationer på den vägstump som ledde fram till torpet.

Torpet låg ca 8 mil från Stockholm – Örby. Man åkte till Gnesta och vek av mot Nyköping ca 1 mil och någon kilometer innan en by som heter Axala så tog man till vänster och så småningom var man framme. Sista kilometern var en liten grusväg/stig som dock var körbar.

Sjön som Torpet ligger vid heter Likstammen och är ca 1 mil lång.

Torpet bestod av ett boningshus, en lada, ett utedass och en jordkällare. Vatten fick man gå ca 300 m och hämta i en liten handgrävd källa. Det gick en stig ner till sjön ca 70 m. Där byggdes en brygga och vi skaffade en träbåt som efter något år försågs med utombordsmotor.

Båten användes nästan dagligen för att ta sig till Axala där det fanns en affär och flera bondgårdar. Vi fick goda relationer med både de som hade affär och hade bondgårdar. Det fanns sommargäster i byn och vi blev bekant med några. På 1990 talet träffade jag fö en kille på SPP på IT-sidan som kände igen mig och vars föräldrar hade hyrt en sommarstuga i Axala.

De flesta gårdar och torp tillhörde ett sk fideikommiss. Ett fideikommiss är en egendom som inte kan säljas utan måste gå i arv. Den godsägare som ägde Torpet – Hans Wattrang – hade dessutom ca 80 andra torp och gårdar som han hyrde/arrenderade ut. Han hade dessutom en boxer som kom att spela en roll senare när kontraktet skulle förlängas. Man hyrde på 5 år i taget.

Som sagt torpet fyllde ett behov för hela familjen. Det var omodernt med ett rum och kök. Men det fanns El och telefon var framdraget. En trappa ledde upp till övervåningen till en oinredd vind.

Till en början så sov mamma och pappa i en utdragssoffa i köket och Björn och jag sov i rummet. Vår hund Flory sov i någon av sängarna. Toalett fanns som sagt utomhus. Huset värmdes av vedspis i köket och en kakelugn i rummet. Ganska snart införskaffades 2 st elektriska täljstenselement.

Jag minns att jag snubblade över ett av dem när jag skulle upp på natten och gå på toa. Brännmärket syntes åtskilliga år efteråt.

Så småningom blev det ett sovrum på vinden till Björn och mig där också våra kompisar kunde sova.

Vi tillbringade all vår lediga tid på torpet. På den tiden så var det inte ledigt i skolan på lördagarna utan man fick vänta tills skolan slutat någon gång runt elva. Då stod mamma och pappa vid skolan med bilen färdigpackad och väntade. Vi åkte dit både vinter och sommar. Bilfärden tog ca en timme utom i speciella fall. Sådana kunde vara på vintern då det kommit nysnö och bilen körde fast en ”merca” – per omgående och vi fick knuffa på den minst 600 m. Det tog ibland ett par timmar. Under tiden han mamma gå till torpet göra brasa och laga mat. Sedan var det ofta kväll. Vi spelade mycket spel och kort och ibland följde någon kompis med. På söndagen hände det ofta att det var kö hem genom Södertälje. På den tiden var det genomfart genom staden och bilköerna som var kilometerlånga. Befolkningen i Södertälje hade som söndagsnöje att gå ut och titta på köerna och tyckte det var kul att man kunde promenera fortare än vad bilen åkte. Jag som var lätt bilsjuk på den tiden mådde inte alls bra av köandet.

När sommarlovet kom så flyttade vi ut till Torpet och mamma och Björn och jag bodde där tills skolan började igen. Pappa kom ut på helgerna samt onsdagskvällar. Då var det en höjdpunkt och vi åkte ut och fiskade.

Förutom affären som vi åkte till med jämna mellanrum kom också en köttbil och fiskbil till torpet.

Trädgården hade ett antal frukträd som väl inte var beskurna på åratal men som gav bra med frukt. Vidare fanns ett otal med vinbärsbuskar. Grönsaksland och potatisland anlades och tillsammans med rabarber och jordgubbar samt andra vilda bär så kan man säga att stugan blev också något av en kolonilott.

I ladan fanns ett antal olika gamla saker lämnade bl.a. någon form av granat – ej skarpladdad – och andra saker som var spännande att leka med.

Framför allt så var det de här åren då idrottsintresset växte fram på allvar. Vi spelade fotboll och hoppade höjdhopp mm. Höjdhoppet saknad landningsgrop så den hårda gräsmattan gav många blåmärken. Fotbollen kunde spelas på ängen utanför när inte korna var där. Man fick gräva bort lite koskit. Vår boxer älskade fotbollen och blev som tokig i att springa efter bollen. På den tiden så hade varje fotboll en innerblåsa med ett fodral av läder utanpå. Det fanns en snörning som öppnades för att kunna byta blåsa om det blev punktering.

Snörningen passa boxern perfekt som fick tag om den med munnen och sprang i väg med bollen då hon älskade att bli jagad.

Fotbollsplanen låg på en kulle så varje gång det blev mål fick man springa ut för en backe för att hämta bollen om man inte lyckades få Flory att hämta den.

Annars var det mycket bad och fiske.

För pappa blev fixande med hus och annat en behövlig stimulans. Han byggde både en brygga och en badflotte med en låda på som vi kunde simma ut till och hoppa från.

Badflotten
Badflotten, från vänster Leif, kusin Nils, Håkan från Axala, Björn, I flytväst Kusin Ann.
Bryggan
Aston vaktar bryggan

På vintern skottade vi upp skridskobana och spelade ishockey. Det fanns natursprickor i isarna och en och annan vådlig vurpa inträffade.

Torpet Margit, Frans Leif och Elna Gustavsson
Besök på torpet av Gustavssons, Elna samt Margit och Frans. I bakgrunden Leif

Vi hade många besök av släkt, vänner och grannar och nästan alla deltog i fotboll, krocket, skridskoåkning mm.  Vi byggde kojor och hade friidrottstävlingar men framför allt bad och åter bad.

Höjdhopp
Leif i höjdhoppet. Ingen mjukare landningsbana. Bara det hårda gräset. Som mest klarade Leif 120 cm.

Fisket i sjön var utmärkt. Förutom mete så nappade gäddorna bra. Jag minns med sorg hur jag hade en rekordgädda på som bogserade båten och till sist slet sig. Vi lade nät och fick mycket fisk på dessa bl.a en abborre på ca 1,5 kg. En del gäddor och framför allt braxen lufttorkades och blev till hundmat. Hundarna blev dåliga i magen av detta och luktade illa så vi fick sluta med torkningen.

Gäddfångst 10 kg
En gäddfångst på ca 10 kg

Hundarna ja. Ganska tidigt så bestämdes att vår boxer Flory skulle få valpar. En morgon 1958- när Björn och jag kom ut till köket så var det 9 st boxervalpar där i soffan. 1 hade tyvärr dött och 2 var helt vita och pappa slog ihjäl dem. Det var tufft för honom det märktes. Alltnog hade vi 6 valpar att ta hand om. Jag vill minnas det var på försommaren och att skollovet hade börjat. Det blev ett väldigt sjå. Valparna diade och fick förstärkning av mjölk i flaska. Dom skulle också vaccineras och dessutom så klipptes svansarna av – av veterinären förstås. Boxar skulle se ut så på den tiden och helst skulle öronen kuperas dvs. klippas så att de stod rakt upp. Vi klippte aldrig några öron dessbättre.

Stolt hundmamma utanför kojan
Stolt hundmamma vaktar kojan

Efter hand så blev valparna större och vi byggde en liten hundkoja samt en inhägnad hundgård. Så småningom kom valparna på att de kunde klättra över och sprang och gömde sig i gräset och under rabarberblad. Det blev lite oroligt då och då när vi letade efter dem. Till saken hörde också att det var gått om orm runt Torpet. Vi var naturligtvis oroliga för valparna. Flory blev ganska tidigt ormbiten i läppen på sidan som svullnade upp. Första gången så blev vi nervösa och åkte till Veterinären och hämtade ormserum och spruta. Alltnog ingen var väl händig med sprutor så serumet rann ut på ett fint bord som blev förstört och Flory låg i 2 dagar i dvala under sängen till allas oro. Dock så repade hon sig och allt blev som vanligt igen. Under några år framåt var det inte ovanligt med ormbett – vi hade ju 2 hundar då en valp behölls. Den sommaren hade vi jättemånga besökare av alla som ville titta på valparna. En del var spekulanter också. Efter hand försvann ju valparna – senare på hösten – och vi grät över varje valp som lämnades bort. Detta ledde ju till att vi inte kunde lämna bort sista valpen – Aston – som därmed införlivades i familjen och blev ytterligare en som knuffades i sängarna på nätterna. När vi skulle flytta in till staden på hösten måste ju alla valparna med. Snacka om åksjuka – alla sex spydde i ett sträck.

Det var som sagt gott om ormar. Vi hade ett stenröse i närheten av ladan och där rasslade det till när man gick förbi. Vidare så solade ormarna gärna på soliga platser. Exempelvis på stigen till jordkällaren. En gång hade en orm även krupit in i källaren och låg innanför dörren. Andra populära platser var dikena där man skulle plocka smultron. Jag minns en gång att jag skulle ta ett fint smultron och satte nästan handen på en orm som krupit upp från ett råtthål och var på väg in i nästa. Ormarna – mest snok men även någon huggorm också – gillade att simma också och det hände att vi simmade bredvid någon orm men mest såg man dem från båten.

Som exempel kan nämnas att vi hade en brunn som vi hämtade vatten i. En sommar var det ovanligt mycket mygglarver i brunnen. Fiffigt nog så metade vi upp några små abborrar som vi lade i brunnen och som gjorde sitt bästa för att äta upp larverna. Några dagar senare så hittade vi en snok i brunnen som försökte fånga abborrarna. Ingen person märkligt nog blev dock biten under de 4 somrar vi hade torpet.

Några andra minnen var båten som Björn och jag åkte turer i och njöt av större vågor när det blåste. Vi gjorde strandhugg på andra delar av sjön. Bl.a. fanns en gammal fornborg från vikingatiden. Fiske med nät och jag minns en stor gädda som försvann när vi trasslat in nätet i propellern just som nätet skulle tas upp. På vintern var det fiske med gäddsax och på våren i slutet på april när gäddorna lekte vid strandkanten så smög man fram och klubbade dem med långa påkar. En gädda vart fö klubbad av vår hund Aston som blev väldig upphetsad av allt plaskande. En gädda på 2 kilo minsann.

När det inte badades så gick vi till Axala och någon bondgård och hoppade och lekte i höet. Där inträffade också att vi hade tagit oss in i ett rum där det låg en hel del sädeskorn på golvet. Jag och någon till åt en hel del av detta under sommaren tills detta upptäcktes till stor förskräckelse. Vi hade ätit av utsäde som innehöll mycket kvicksilver. Undra på att jag och några till aldrig blev bruna den sommaren. Det blev många promenader i skog och mark också. Förutom bär och svampplockning så minns jag längre promenader längs nedlagda järnvägar. Bl.a. till sjön Båven.

Torpet kom att möbleras av en blandning av nyinköpta möbler och framför allt inköp på auktioner i Gnesta och andra orter. Det var ett stort lördags/söndagsnöje att åka på auktion och köpa något. Idag finns en del saker i Kittelfjäll bl.a. vedtunnan och kopparföremål av olika slag.

LadanTorpet arrenderades på 5 år och när det var dags så småningom för förlängning så blev det diskussion om förlängningen. Till saken hörde att våra hundar beskylldes för att driva rådjur. Dom hade i alla fall visat god förmåga att jaga kalvar och kor på ängen och ibland var de borta någon timme och kom hem med tungan hängande ur munnen. Ingen hundägare vill ju tro något ont om sina älsklingar så därför blev det upprörda diskussioner ibland med närmaste bonden. Till saken hör ju att godsägaren hade en boxer som bevisligen var ute och drev runt i skogarna. Omöjligt för utomstående att avgöra vilken hund som varit i farten. Alltnog så var det med sorg i hjärtat vi lämnade torpet och sedan blev kosan ställd norrut.

Det som vi fick med oss i bagaget var kunskap om vedhantering, snickeri, trädgårdsskötsel mm. Detta och vissheten om att man kan fixa det mesta med lite god vilja var en bra grund när Kittelfjäll skulle bli av.

I skolan skrev jag en berättelse om Torpet

Vinterbesök i sommarstugan – vårterminen 1958

Vi hyrde då ett torp i mil utanför Gnesta utanför Nyköping mellan 1956 – 1960

 

Det var en söndagsmorgon klockan åtta som vi startade vår färd till sommarstugan.

Den ligger ungefär åtta mil från Örby. Resan gick snabbt trots halkan och efter en och en halv timme var vi framme. Först skulle någon hämta vatten, något som jag fastän ganska motvilligt åtog mig för källan ligger 200 meter från stugan. Medan jag hämtade vatten och Björn ved och pappa bar in alla saker, lagade mamma mat. När vi ätit skulle vi åka skidor. Efter många om och men kom vi iväg. Spåret gick först utmed en timmerväg. Sen vek det av uppåt en kulle. På den kullen upptäckte mamma att hon hade bakhalt, så att hon måste valla om. Sen bar det nedför och efter många kullerbyttor var vi nere. Nu hade vi kommit ner på en äng och det var bara att åka på. Färden fortsatte i samma stil och snart var vi tillbaka i stugan. Nu skulle vi spela ishockey. Vi hade delat upp oss på två lag: Mamma och pappa mot Björn och jag. De senare vann med 11- 1. Nu var det tid för hemfärd och efter 2 timmar var vi hemma.

 

En kommentar till “Torpet”

  1. Hej Leffe !
    Mycket trevligt läsa om torpet i din blogg. Jag hyr det sen 20 år tillbaka och fick tipset om din blogg från Patrik på Jacobsberg.
    Jag finns på mail:
    joachim.hillenius@primus.se

    Vore mycket trevligt prata mera om nutid och dåtid för torpet !
    Mvh
    Joachim Hillenius
    0707301050

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *