Lofsdalen 1953

Lofsdalen ligger i Södra Härjedalen på gränsen mot Dalarna.

När vi var i Lofsdalen så var det precis som på andra ställen ett bondesamhälle där turismen var i sin början.

Vad jag minns från Lofsdalen var att vi bodde i en relativ stor gård med bra boende och hos en intresserad familj med barn i ungefär samma ålder som jag och Björn var.

Familjen följde med på många utflykter på såväl vandring som bilutflykter. Bil var ju fortfarande ovanligt i Sverige så vi packade in oss så långt det gick i Vauxhallen och åkte runt på olika ställen.

Fisk var det gott om och pappa med några gubbarvar iväg på en 2 – 3 dagars tur och kom hem med massor av fisk. Jag lärde mig att fiska med ett riktigt långt bambuspö. Pappa hade ständigt trassel med sitt spinnspö.

Jag vill minnas att det var ovanligt gott om mygg också och våra toppluvor smörjdes in med djungelolja från amerikanska marinen. Den blev så småningom förbjuden då den tydligen var lite för giftig. Ett minne var att vi spillde ut en flaska på marken i samband med en rast och detta kommenterades av de vuxna att ”här skulle det i alla fall inte bli några myggor på flera år”.

Det blev i alla fall vandringar till fäbodar. En sådan låg tvärs över sjön och hette rutvallen – längst ner på kartan. Idag är det bara spillror av den vilket jag kunde konstatera 1973 när Ingrid och jag var uppe på sportlovet.

Annars var det relativt lätt att gå och jag fick följa med mamma och pappa upp på Hovärken – närmsta fjället – och pröva på sensationen att för första gången kasta snöboll i sommaren.

Lite längre norr om Lofsdalen ligger Sånfjället som var känt för sin rikedom på björn. Jag minns att man pratade mycket om dessa björnar och hur de hade stulit fisk från folk som varit ute och fiskat.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *