… Kullergården i Överhallen 1946

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Kullergården 2012

Leifs kommentarer: Kullergården var och är ett semesterställe för pantbankens personal. Den ligger i Jämtland i Hallen dvs inte långt från Bydalen och Höglekardalen som några år senare blev platsen för semester för vår familj men även andra släktingar har varit där. Under 90 talet fick jag tillfälle att åka helikopter över hela området vilket var häftigt med tanke på historien. Vid tiden för berättelsen nedan var jag 1 och ett halvt år och Lasse dryga året äldre. Mamma var gravid med Björn.

Berättelsen är nedskriven av Georg Gustavsson.

Lördagen den 30 mars år härlig ifråga om väderlek och även i övrigt. Vi är inte särskilt lugna i avseende å biljetter som inte är klara ännu. Jag ringer till SJ och uppmanas att höra efter vid 2-3 tiden. Som jag slutar jobbet 12 har jag lite tid över till biljardspel, men vid 2 tiden är jag nere på SJ och lyckas efter timmar av väntan två dam- och en herrplats.. En av oss killar måste sålunda åka sittande. Jag åker hem som den gladaste speleman och meddelar Frasse och Margit om saken och glädjen är allmän. Men en liten malörtsdroppe har kommit i bägaren ity Elna måste åka med ett tåg som går senare på kvällen eller 8.55 medan vi övriga åka med ordinarie tåget 8.20. Vi göra oss färdiga och göra sällskap till tåget i bil. Frasse och Margit komma senare och äntligen öppnas spärren och vi säga ömt farväl och lämna Elna och Lasse på stranden.

Det känns otrevligt att inte ha dem med men det är ju inte fråga om någon längre skilsmässa.

Margit och jag får samma sovvagn och Frasse får en plats längre fram i tågsättet. Hon och Leif gå till vila nästan genast medan Frasse och jag göra sällskap med varandra till framemot 10 då jag går till mitt. Vi har hjälpt en något korpulent dam till rätta i en kupé med ungdomar där vi prata bort en stund. Ett par pojkar äro också inhysta där och en av dessa spelar mungiga och allsång vidtar. När vi passerar Krylbo kryper jag ner och försöker sova men det går inget vidare. Strax före Brunflo väcker kondisen och vi kliva ur vagnen och skall åka sista biten sittande.

På stationen Mattmar står mor och sonen och vänta på oss och det blir kramar och pussar, vilket ju inte är att undra på , så lång skilsmässa som det här har varit fråga om.

Passar på att beställa biljetter för nerresan. Sedan vidtar bilfärd till Kullergården tillsammans med en dam som varit norröver. Väl framkomna mötas vi av Kalle och Tora medvid hängande Adam och släde på vilken alla grejorna lastas och sedan gå vi i samlad trupp upp.

Kullergården 1946

Det blåser kraftig västlig vind medförandes min ägandes gröna jägarhatt, vilken försvinner i fjärran till ett pris av kronor 39 plus oms. Frasse försöker finna den rätt, men fastnar tråkigt själv med, för att vara korrekt, det vänstra benet i en snödriva, alltmedan min hatt glatt och lustigt singlar iväg som en svart prick. Farväl min vackra hatt som nätt och jämt blivit invigd på mitt numera kala huvud.

Frasse kom loss så småningom och sällade sig till oss andra som blir bjudna på kaffe av Ebba och Gittan.

Kalle tar skidorna och försvinner i snöyran. När vi druckit kaffe och tagit igen oss i en halvtimme kommer han tillbaka med min hatt i sin hand. Han fann den ett par kilometer längre ner i dalen. Alltnog hatten var bärgad och snart få vi mat och ta oss en jäkel under näsan. Gittan bäddas ner i pulkan och ställs i lä och somnar snart medan Kalle och Ebba tar sista skidturen. Jag ser efter den lilla tösen och tar in henne efter en timme eller så ity hon vid tillfället för eftersynen upphäver starka nödrop.

Lasse och Leffe somnat haver och sova ett par timmar men när Gittan införes i bilden vakna de och det blir liv i luckan, som på det största menageri. Även Frans den långe har somnat och väcks nu av ohängde sonen som lömskt, men dock lekfullt vrider om hans stora näsa två och ett halvt varv så att blodpalten stänker. Frasse blir klarvaken, stiger upp, snyter sig ett tag i slipsen och rättar till näsan. Vi sätta oss till bords, äta och må gott. Ebba, Kalle och Gittan skall åka snart och göra sig redo. Berglund kommer upp och sedan fru B som får en Cognac + ett paket cigaretter.

Det blåser fortfarande halv storm varför vi pälsa på riktigt när vi följa Kalle et consorties till den väntande bilen nere på vägen. Vinka farväl och knoga tillbaka i blåsvädret.

Väl hemma tända vi en brasa i öppna spisen och vila oss vid den sköna flammande brasan. Margit och Frasse går till vila vid pass 10 medan Elna och jag passa brasan. Se över det hela och framemot 11:15 gå även vi till vila.

att gestalta sig för oss, men det är ju så trivsamt inomhus att även om vädret skulle svika oss ska vi säkert ha det trevligt. Om jag vetat hur sannspådd jag skulle bli beträffande vädret, kanske jag inte skulle ha sett så optimistiskt på saken. Den första dagen har gått till ända och hitintills har inget kunna utläsas om hur det kommer

Måndagen den 1 april 1946 skulle vi naturligtvis skojat på ett eller annat sätt, men hur det var tänkte ingen på att det var första april. Det var nog bara Gud Fader som med tjuvpojksglimt i ögonvrån visste att skoja med oss.

För att inte gå händelserna i förväg så skall jag börja med att tala om att Elna och vår familj vaknade vid pass halv sju, då jag steg upp. Ordnade med eldning och luftning och tömning av aska. Elna ställer upp i köket med morgonskaffning och när Margits kommer nerlankande är det bara att sätta sig till bords. Vi göra upp dagens program och bestämma att fruarna och männen med vidhängande barn skola företaga en skid- och pulkafärd till handelsboden och färden skall företagas genom skogsterrängen. Vi utrusta oss med kompass och nödiga grejor. Stoppa ned ungarna i pulkan och sticka iväg. Vi har lovat fru B. att köpa hem saker och ting åt henne ifall hon behöver något.

Över Östgården bär det av i skogen. Snön ligger mjuk och vit. Allför mjuk. Ty vi sjunka igenom med både skidor och pulka. Frasse stretar och drar och så komma vi till en bäck som vi försöker forcera. Men det är omöjligt. Vi kliva över gärdsgårdar och fortsätta framåt utmed bäcken för att snart komma till en timmerbro där vi åka över.

Det pinglar från hästbjällror från skogen och nu kommer en timmerfora slängande med en gubbe längst bak på lasset.

Margit, Frans; Elna, Lasse och Leif
Vi fick åka häst och vagn när snön tinade bort

Vi har väl åkt en timme snart och knoga vidare, men ändra kurs och ge oss över bäcken på ett annat ställe. Den rinner strid och vattnet står högt utmed bäckkanten. Den är väl två meter bred, så vi måste göra vissa anstalter för att få över pulka och ungar.

Leif har somnat i pulkan men vaknar nu och både han och Lasse blir griniga. Vi göra en längre paus medan Frasse sticker iväg och rekognoserar och vi smaka på apelsiner som flickorna plocka fram. Banen få röra på sig och sjunka ner i snön så att vi nästan få leta efter dem. Men nu trivs dom riktigt bra med tillvaron..

Sedan bestämmer Frasse  att vi skall över bäcken igen. Det går bra ty flickorna har hittat i ställe där man kan åka över utan vidare.  Men pulkan drar vi över tom den här gången.  Barnen kastas över och tycka det är skojigt värre att göra en luftfärd från mig till Frasse.

Den luftfärden är visserligen inte lång, men barnen är ju små och ur deras horisont är det troligtvis en upplevelse. De skratta och vilja göra om stycket. Men tji.

Det har nu börjat snöa och Frasse  föreslår att vi skall dela upp oss i två partier. En skall åka hem med pulka och barn och den andra skall åka till handelsboden.

Men hur det nu blir så bestämma vi oss för att åka hem allihop. Men det är lättare sagt än gjort. Snön faller i stora tunga, våta flingor och det blåser kanhända en del. Här i skogen är det lugnt. Vi bäddar ner ungarna, som skrikigt färdigt nu, och vända hemåt. Snön bär oss inte alls.

Frans Lasse och Leif
Frans, Lasse och leif

Den är tung och våt och vi sjunka ner halvmetervis. Vi åka inte samma väg hem men måste i alla fall krångla oss över staket och andrahinder i vår väg.

Det är rätt så tungt att komma fram ensam. Hur mycket värre ska det inte då vara för Frasse som har pulkan att släpa på. Men han anser sig mer vältrimmad än mig och åtar sig den även på hemfärden. Inte går det med snälltågsfart. Snarare som en lus på tjärad näver.  Efter fyra timmars ihärdigt slit komma vi så hem men den sista biten uppför backen till Östgården tar det sista unset av kraft ur våra turistben när vi stånka uppför.

Själv kommer jag en smula på efterkälken och träffar en timmerkörare som jag pratar med och bjuder en cigarett.  Det är en sorglig syn denne man klädd i en tunn blå och trasig overall, genomblöt upp till höfterna och med dysura pjäxor som vattnet rinner ut och in i, men han ser frisk och sund ut och en vit tandrad lyser när han skrattar.

Han sitter där fram på lasset och tyckes obesvärad av både kyla och väder. Umbärandena skall man inte räkna med, ty de äro daglig bröd för denne man.

Väl hemma utfodras barnen och somna ljuvt i den sköna värmen, medan vi oldboys and girls sysselsätta oss med lösning av pusselspel. Sådan tycks finnas i obegränsade mängder.

Sedan är det matdags och pannkaks Margit härjar vilt i köket. Berglunds flickor Vivi och Vera har diskat och Tord har kört upp ved i mängd.

När vi ätit läggas barnen och vi gamla uvar få en stunds ro från dem. Gumman B. kommer med en stor pappkartong potatis och sitter sedan kvar till klockan blir elva innan hon går hem. Trötta Margit och Frasse har redan gått och knutit sig. Vi tycka synd om gumman B. som ska upp redan halv 4 imorgon bitti.

Belåtna med dagen, trots alla ansträngningar och besvär, gå my wife and I, till vila efter en sista översyn av hotellet. Gud fader har verkligen skojat första april med riktigt grundligt evad det gäller vädret.

Tisdagen den 2 april är vi uppe halv 7. Elda, lufta och slagga. Elna lagar morgonmålet och snart komma gästerna ned och äta tillsammans med oss. Frasse kommer sedan in och talar om att potatisen kommit från Berglunds. Han vet inte om att vi redan fått den. Vi undrar vad det kan vara för någonting. Det är matsändningen från Karl Olssons affär, som Tord har hämtat och helt diskret ställt på trappan.

Vedtrave 1 Frans, Margit, Leif, Lars, Elna
Rast vid vedtraven i väntan på skjuts

Nu ha vi ätit och ska minsann ut på en riktig långfärd på skidor och pulka och barn. Men idag åka vi rätt ned förbi ladugården och söka oss upp i den skogen. När vi kommit en sådär 3-400 meter stoppas vi av samma förbaskade bäck som igår, men här komma vi inte över, ty vattendraget är öppet och minst 3 meter brett.

Vad är annat att göra än vända åter och i stället kör vi in i skogen och ska åka den vägen ned till Dammån som är vårt mål idag. När vi åkt en halvtimme eller så ha vi tröttnat på att fortsätta, ty vi åker bara igenom snön och det är minst sagt blytungt före, varför vi åker tillbaka de 30 meter vi mödosamt forcerat och sätta os alldeles vid en gammal gärdsgård och äta apelsiner där. Leif sover sött i pulkan medan Lasse och vi andra mumsa i oss de härliga sydfrukterna mitt i detta vinterparadis hm.

Nu börjar det regna och vi måste ge oss hem igen. Vi ha hela tiden Kullergården i sikte så det är en lätt sak för orienterings vane Frasse att leda på rätt fjät. Vi passa på och inspektera Berglunds lagård som befinnes vara en dålig sådan. Lortig och illaluktande. Men ungarna tycker det är kul att få se stora kor, en kalv, en gris, en häst här och två där samt en kanin.

Fruarna har gått före och greja med maten som smakar förträffligt och Frasse och jag lova att dom ska få fortsätta med matlagningen om dom sköter sig lika bra i fortsättningen. Barnen sova en timme eller två medan vi pussla. Men barnen är snart på benen igen och så blir vi upptagna med dem.

Efter middagen kommer gumman B. och bjuds på cognac och pratar medan familjen Ewald somnar ifrån allting. Ikväll spelade Frasse och jag schack men han är nog lite för vass ännu för att jag skall ha några större chanser. Det första partiet vann jag i alla fall men sedan blev det tunnsått med vinsterna. Innan Berglundskan går vakna de två små grisarna och gå och lägga sig riktigt. Elna och jag sitta som vanligt uppe en bra stund efteråt och ha det skönt.

Onsdagen den 3:e april strilar ett stilla vårregn varför vi tvingas vara inne. Trots det dåliga vädret ha vi det trevligt med schackspel och pusselspel. Pusslet är så roligt att till och med våra högt älskade fruar sliter sig från sina stickningar och delta med stor iver.

Klockan är två då Tord selar på Adam och vi köra med schäsen ned till handelsman Karl Olsson i Hallen. Frasse är körsven och småglina sitter bredvid, men de komma inte överens om utrymmet utan bråka. Vi ha med oss radion i schäsen som lämnas till montör Carlberg. Schäsen rymmer inte mer än två personer och de för inte vara alltför bredrövade av sig. Vi andra måste därför gå. Hästen Adam är en liten ponny eller gotlandsruss och tar det lugnt i allra högsta grad. Efter det minsta emot stannar han helt enkelt. Vänder på huvudet och sneglar bakåt som om han menade ”Vet ni inte hut, ska ni sitta och åka när ni kan gå”. Frasse som den gentleman han är stiger ur trillan och lunkar bredvid ty Adam sätter igång genast han klivit ur.  Vi gående kommer fram lika fort som schäsen, ja till och med fortare, så det år inte någon vidare attraktion i fråga om fart och tidsvinst precis.

Vi ha nu alla fått en god portion motion och fruarna ställer till med matäta. Ungarna sova efter maten och Frasse och jag ta en match i den ädla ishockeysporten. Vi har nämligen funnit ett ishockeyspel, vilket är mycket roligt att spela. Dagen ramla iväg och skymningen sänker sig över den storslagna nejden. Drommen och de andra fjällmassiven tona bort i kvällen och vi sitta och sticka och spela schack. Det sista avser endast oss män, som har förutsättning därtill. Hm. Frasse med familj äro trötta individer och ligga för det mesta utvecklade på schäslongerna de sista kvällstimmarna, för att vakna till liv då och då allt under vilda gäspningar.

När de vilat färdigt gå de till sina respektive viloläger. Men Elna och jag myself sitta som vanligt uppe en timme efter dem. Vi äta varsin apelsin och ha det skönt medan jag skriver några vykort till stockholmsbekanta. Avsikten är att äckla dem om det nu går. Om dom bara visste hur sorgligt det är med vädret, skulle dom nog spinna åt vår situation.

De första dagarna har en vidrig stank härjat i toalettrummet. Detta på grund av en felaktighet i W.C. stolen, men vi ha lyckats få den dämpad en smula genom vissa åtgärder.

Torsdagen den 4. april är mor och jag uppe redan klockan sju. Vi ha nu fått en viss rutin med morgonjobbet så att när våra gäster dimpa ned är det klart för krubbning.

Vi ha en överraskning åt dem ty Tord har kommit med radion, som redan är fixad. Vi få därför höra morgonnyheterna. Ja det kan man kalla för en god service.

Vårsol Elna, Lars, Margit, Leif och Frans
Rast i vårsolen, Elna, Lasse, margit, Leif och Frans

Det är blåsigt idag så vi sitta och pussla men efter frukost blir det hyggligare väder. Solen tittar fram mellan molntapparna. Vi äro ute med ungarna och lufta både dem och oss själva, då vi få syn på Tord, som kör höbalar upp till deras hölada. Adam tycks vara i god form ty han kilar iväg som en riktig travare idag. Vi hjälper nu Tord och baxa in balarna och nu har barnen det trevligt minsann. Emellanåt sola vi oss och barnen leka och blöta ner sig, men oj så kul dom ha.

Maten väntar igen på oss, så vi pallra oss hem till pannkaks Margit, som får löfte om att få fortsätta med matlagning, ty ännu har hon inte misskött sig, åtminstone inte när det gäller pannkakorna.

Berglund har sålt en ko idag. Sålt är inte kanske rätta uttrycket ity det är så att ett tidigare koköp går tillbaka. Kon lär inta vara något vidare, men hon har vackra ögon. Så där ser man att vackra ögon inte alltid är att lita på.

Mödrar med vidhängande ungar äta apelsiner. Flickorna B. komma för att diska. De få kaffe och sitta och skratta en stund innan de kuta iväg hem. Gumma B. som alltid har något ärende upp till oss vill idag ha betalt för Kalles mjölkräkning. Hon får som hon vill. När hon gått, hon stannade inte ikväll +, beställer Elna äggtoddy med cognac. Märkligt nog kan vi lura i Frasse en dylik med cognac, men frun hans dricker utan sprit.

En värmande brasa i den stora öppna spisen sprakar och glöden hoppar omkring med små knallar, så det fodras stor vaksamhet att de inte på skinnfällen på golvet. Det finns märken på golvet efter glöd. Vi har haft det skönt idag trots att vädret inte varit det bästa och när vi gå till vila vid pass elva känna vi oss nöjda med vår tillvaro.

Fredagen den 5. april äro vi uppe vis sjutiden och morgonen blir exakt lika tidigare morgnar men det är mulet idag men värmen står sig och all snö på fälten har försvunnit. Vi sysselsätta oss inomhus så gott vi kan med pussel och annat trevligt allt medan barnen försvinna in i lilla sovrummet och det är en rätt kul historia.

Leif han försvinner i tamburen med Lasse i hälarna som försiktigt drar igen skjutdörren efter sig. Så blir allt tyst och vi märka ingenting på en stund. Rätt som vi sitter märker vi att det är något som saknas. Men vad? Jo stojet av barnen. Vi störta upp och in efter de små liven i lilla sovkammaren där dom husera vilt sedan dörren dit noggrant stängts. De hoppa omkring på de härliga spiralbottnarna och kasta sig handlöst. Ibland höres vilda nödrop från Leif som fått sig en känga av Lasse och han kommer ut vackert blåmärkt. Även företer han stundom hudavskrapningar och därmed sammanhängande blodvite.. När jag frågar Lasse vad som av försökt ta livet av den lille stackaren genom att han enkelt sätta sig på honom. hänt talar han oförbehållsamt om att han antingen nupit, rivigt, slagit eller vilket också hänt, rent

Idag skall vi ha riktigt skoj. Vi ska låna Berglunds paketcykelsläpvagn och skjutsa glina på den ner mot Dammån. Sagt och gjort vi knalla iväg i den skarpa blåsten som är kall och otäck.. Barnen gilla inte skjutsen något vidare. Den ena vill sitta på ena viset och den andra på det andra viset.

Det är dåligt med friden och vi komma inte mer än halvvägs förrän vi stanna, sitta på en vedtrave vid vägen och sola oss, ty solen har kommit fram och det är riktigt varmt och skönt när man som vi sitter i lä. Vi streta så tillbaka och efter en del besvär är vi hemma igen..

Idag har det varit städning. Elna och Margit ha flugit omkring som små lärkor i huset och dammat, sopat och fejat. På kvällen ta vi oss en äggtoddy, men Frasse avstår spriten och naturligtvis även hans fru.

Killarna, de stora, ha experimenterat med vispningen idet att vi använt en sån där vispmaskin. Det gick ju, men det fordras nog större mängder för att bli fullt effektivt. Vi lyssna på radio och kvällen är ene handa med tidigare kvällar. Frasse och jag hjälpte till, även vi, med städningen. Vi skakade mattor. Ja, kvällen har övergått till natt och vi äro nöjda att få sova några timmar.

Lördagen den 6 april liknar gårdagen, som ett blåbär liknar ett annat. Det är nog sagt och vädret, men vi äro dock ute ett par timmar på förmiddagen med ungarna som se friska och sunda ut. På eftermiddagen sedan barnen tagit sig en tupplur gå vi ned för sluttningen där det ännu finns en snövall kvar. Frasse tar skidorna och försöker sig på en åktur men det går inget vidare. Under tiden går Elna och jag upp till postexpeditionen, som ligger i Perssons gård uppe på höjden. Vi kommer, sedan vi knackat på, in i ett kök där en karl och en pojke sitter vid matbordet.

Hövligt frågande om var poststationen är inhyst få vi ett blygt svar att vi kan lägga posten i väskan som hänger där under kläderna. Vi köpa frimärken som förvaras i en cigarrask och jag ska skriva en adress. Det står en köksstol vid bordet och jag slår mig ned plitande dit den felande adressen.

När jag suttit ett tag tycker jag att det känns så konstigt i rompen. Jag känner försiktigt efter där bak och konstaterar att jag sitter i en stor pöl på stolen. Den var absolut inte där när jag satte mig. Jag blir ömsom varm och ömsom kall. Har jag blivit så gammal och kryckig? Så att detta kunde hända utan att jag märkt något.

En stor sten faller från mitt bröst när jag upptäcker orsaken till uppkomsten av denna förrädiska vattensamling som jag så fridfullt och oskuldfullt suttit i. Någon av deras ohängda ungar har lagt spade utan skaft på stolen och genom värmen i rummet har snön som funnits där skaftet skulle ha suttit smält och runnit ut. Lätt om hjärtat men våt i ändan knalla vi så hem till de andra där de roa sig på den lilla snösmula som finns kvar.

Vi har nu övergått till schackspelets ädla lek sedan vi pusslat färdigt. Ishockeyspelet som vi lagat, det var trasigt förut, har återigen gått sönder, men det var annars ett mycket trevligt tidsfördriv. På kvällen dricka vi toddy igen och kvällen förlöper som vanligt med stickning, radio och schack.

Nu hava vi söndagen den 7.april och det är lite granna kallare både inom- och utomhus idag. Vi sätta in en brasa i öppna spisen och dagen blir precis som föregående.

Det är just intet att förtälja om denna dag. Möjligtvis kan man säga några ord om barnen, som, med undantag av en del nappatag, tycks trivas med varandra. Leif har fått en dekoration till i dobban, men han är lika glad för det. Han stod på bänken ute i tamburen och dråsade ner med huvudet före. En vacker blånad i pannan är ett synligt bevis på dels luftfärden och dels nedslaget.

Tja det var inte mycket men alltid något, som man säger när man inte har något att säga.

Lasse Gustavsson 1
Lasse Gustavsson

Måndagen den 8 april vore Frasse uppe först. Det berodde nog på att dom frös. Någon annan förklaring kan jag inte tänka mig. När vi kommo ut hade dom eldat och grejat med lite mat.Sedan knalla vi ned i dalen, på andra vägen, och sätta oss där vid ett par härbren. Solen skiner faktiskt idag och vi sola oss medan ungarna kravla omkring.

På eftermiddagen låna vi Adam samt åka ned till Dammån på paketkärran, som har gummihjul och går lätt. Hästkraken har visst fått en injektion ty han till och med springer emellanåt och snart är vi framme. Ungarna trivs med Adam och han med dem. Vi sätta oss på en där vid sidan av vägen befintlig vedtrave. Ta en apelsin och äpple, av vilket senare Adam får del. Ja nöjet med utflykten är inte så enastående precis men vi få frisk luft och barnen ha roligt och det är ju huvudsaken.

När vi komma hem passa vi på med vedkörning och på kvällen kommer gumma B. och pratar schajs till kl. 11. Frasse ringde till Mattmar om biljetterna och det är fixat.

Tisdagen den 9 april sitter vi i sänkan med småglina som få åka i pulkan på den lilla plätt med snö som ännu är kvar här. Det är ett väldigt knog att dra den men Frasse stretar och står i.

Vi spela schack och flickorna sticka. Elna har snart färdigt Lasses tröja så hon har varit riktigt duktig. Fruarna får fortfarande lov att laga mat då inga klagomål har hörts av.

Ja dagarna gå den ena lika den andra och nu har vi redan den 11, som är torsdag och jag åker cykel ner till Karl Olsson och handlar. Han bjuder på kaffe och bullar och jag tittar på hans konst. Sedan får jag gå nästan hela uppförs vägen hem. Vi sitta och sola oss så gott det går, men det finns faktiskt en och annan ljusglimt som vi lapa i oss. Sista tiden har Frasse fått ett och annat nederlag i schack.

Fredagen den 12 april 1946 är Frasse uppe först och bussigt nog grejar han med eldning och Margit lagar i ordning lite käk /tjäk/. Vi tillbringa dagen å backen och titta på utsikterna. Åreskutan har visat sig från sin vackra sida idag. Man tycker att den ligger så nära att man skulle kunna kasta pil på toppen. Men det är väl en fem sex mil dit.

Vi moja oss på kvällen och ikväll skulle vi naturligtvis ha en brasa i öppna spisen, men hur det nu är, det är så varmt inomhus, så det blir inget av. Vi har skönt och trevligt ändå.

Ja om man nu skulle göra en sammanfattning av vår vistelse här i högan Nord så borde först vädret nämnas. Ty det är det viktigaste attributet under semester. Vädret har varit genomgående under gott med blåst och regn, snöslask och mulet. De solskensstunder som förekommit har inte varit så där absolut överväldigande, men så mycket mera välkomna och vi har tagit väl vara på dem.

En sak till som spolierat ett verkligt vintersemestrande har varit snön eller rättare saknaden av densamma. De första dagarna fanns det faktiskt riktigt gott om snö ute på ängar och fält. På sina ställen låg det snö till en á en och halv meters djup. Men värmen i luften gjorde att det hart när var omöjligt att färdas på skidor.  Man sjönk ner halv- eller hel-metersvis och nöjet övergick i rent slavarbete. Men de dagar vi vore ute hade vi det skönt, men knogigt.

Frasse fick verkligen göra skäl för brödfödan dessa två dagar. Men det var ett trevligt avbrott från våra vardagliga sysslor. Vi har på grund av dessa sammanfattade orsaker hänvisats till inomhusvistelse. I större utsträckning än som vanligt är vid normala förhållanden. Oaktat detta har vi trivts bra tillsammans och roat oss efter bästa förmåga. En stor glädjekälla har alla spel varit som stått till vårt förfogande. Barnen har trivts med varandra. Leif har ju visserligen fått en och annan kimboblängare av Lasse, men i stort sett har de små plitarna blivit duktigare och gladare.

Berglundska familjen har varit oss till stor nytta, särskilt då flickorna som varje dag kommit och diskat. Tord har varit bussig med hämtning av varor från affären och annat. Gumman Berglund har varit ett pålitligt plåster som i tid och otid funnit anledning att komma och prata bort en och annan timme. Men vi ursäkta henne med den trista tillvaro som hon tvingas leva i.

Lördagen den 13 april 1946 blir den sista dagen för denna gång här uppe i Kullergården och ikväll skall vi sticka iväg till Byen. Sovvagnsbiljetter äro klara och bilen beställd.

Allan rättighet är uppfylld beträffande proselyterna här. Idag är det fint väder med sol och vi gå ned i vår dal och sola oss på morgonen och ungarna har det skönt. Sedan knalla vi iväg uppåt och frukostera. Frasse känner sig olustig inför uppbrottet. Barnen får sova ut riktigt länge idag medan vi packa och sedan äta vi middag och snart är det dags att säga farväl du ljuva minne.

Det kommer en kraftig snöby som sveper in hela landskapet i ett vitt dok, men ett par timmar är det fint väder igen.

Sedan avlöningar och gratifikationer utanordnats Tord 10 kr Vivi 15 kr Vera 15 kr och gumman B. 10 kr avtåga vi till bilen och fara iväg till Mattmar. På vägen ser vi en stilig råbock med vacker krona stående på en äng. När vi stannar vänder han sig mot oss och böljar iväg i sin säregna stil.

Så skall jag hämta sovvagnsplåtarna och får till min häpnad höra att inga finns att hämta. De har sålts till andra och här står vi nu utan möjlighet för damerna och barnen att få ligga och sova inatt. Efter diverse parlamenterande med stinsen och med ett antal tel.samtal med Östersund ställes ev. i utsikt att tvenne damplatser kan ordnas. När vi komma till Ö. kilar jag in och får verkligen två dambiljetter. Skönt sa Gustava om kyssen. Flickorna knalla nu iväg till sina platser och installera sig. Vi däremot få sätta oss i en sittvagn. Klockan ett omtrent kommer kondisen och vi får varsin plats även vi. Det är förbaskat trångt men åtminstone somnar jag. Frasse har det mycket värre och kan inte sova ett smack.

Jag vaknar inte förrän sju och väckes av kondisen. Stiger upp och går till flickorna där Frasse redan är.

Snart står vi på centralens perrong och säga farväl och tack för den tid som gått.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *